
S-type klarar besiktningen bättre än medelbilen, med undantag för trasiga skyltlyktor. Men det finns andra saker att se upp med. En del exemplar är privatimporterade. Dessa bilar kan ha fejkade mätarställningar. Då blir köparen lurad dels på bilens värde, dels på vilka reparationer som väntar. Även förfalskade serviceböcker förekommer, liksom krockskadade bilar som fusklagats. Sådant kan en verkstad i bästa fall avslöja. Slitna hjullager fram är relativt vanliga, det kostar runt 2‑500 kr att byta. Även slitna spindelleder är vanligt fel, det kostar cirka 3‑000 kr att fixa. Krängningshämmarbussningar kan vara slitna, ofta på långmilare. Slitna , liksom skeva bromsskivor förekommer. Det sistnämnda kan upptäckas genom skakningar i ratten.
Automatlådan är

Serviceintervallerna är täta, 1 600 mil. Servicen är ofta dyr och det finns bara ett tiotal auktoriserade verkstäder i landet. S-type är inte rosttestad, men lillebror X-type fick en tvåa i rostbetyg. På den fanns det gott om rostkänsliga skarvar i underredet. S-type är en äldre konstruktion och lär knappast vara bättre.
En före detta direktörsvagn kan alltså bli ett klipp att köpa som begagnad, men försäkringen och inte minst bränslekostnaderna blir tunga utgifter. I stadstrafik lär ”Jaggan” dra över en och en halv liter milen. Och på landsväg krävs det synnerligen mjuk hantering med gasfoten för att komma ned under litern.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar