DAEWOO Kalos

DAEWOO Kalos - Såväl Daewoo Kalos som Mazda 2 är vad man kallar ”högbyggen”. Mazda2 mäter 1,54 m från topp till tå och nya Daewoo 1,49. Småttingarna är därmed ungefär en dm högre än en vanlig mellanklassare. Mazda2 ersätter Demio, som testades i Vi Bilägare för fyra år sedan och fick beröm för sina goda utrymmen och flexibilitet. Mazda2 är ett strå vassare, bland annat beroende på att den helt enkelt är lite längre och förbättrad exempelvis då det gäller krocksäkerhet och rostskydd.

Det kan i och för sig bli för mycket av det goda. Min käre granne höll på att bli kvar i Kalos när jag gav honom skjuts en eftermiddag. Den lilla runda plastmojängen ser inte som ett vanligt dörrhandtag. Annars duger sittställningen överraskande bra också för en lång person, till stor del tack vare att ratten går att höja och sänka i både Mazda och Daewoo. Båda bilarna har dessutom höj- och sänkbar förarstol. I Mazda2 vinklas sittdynan genom att justeringen görs i bakkant. Därmed får en lång förare automatiskt bättre stöd för benen när stolen sänks. Å andra sidan har Kalos ett stöd för vänsterbenet medan man i Mazda får famla efter plats för foten.

Fräck utanpå men tamare inuti, kan man tycka om Kalos. Grovt mönstrad plast i en ljus respektive mörk grå nyans. Varvtal- och hastighetsmätare är runda och täcks av en huv som ser ut som den smackats på plats mer med tanke på en snabb och billig montering. Spakarna vid ratten och knapparna är av enklare sort jämfört med Mazda. Funktionen är det däremot inget fel på. Vad jag inte förstår är varför AC-anläggningen är kopplad så att den alltid drar igång när man ställer om luft mot vindrutan.

Daewoo bjussar på elektrisk justering av den högra yttre backspegeln. Det tycker jag är en elegant lösning. I Mazda får man justera högerspegeln manuellt. Det känns helt bakvänt att Kalos högra yttre backspegel har konvex form; det borde istället gälla för den vänstra spegeln.

Bilarnas kupé är ungefär lika stora med en viktig skillnad – Mazda är högre, särskilt i bakre delen. Det skiljer fem–sex cm. Kalos klarar vuxna av medellängd i baksätet. Benutrymmet är inte oävet. Men i Mazda kan också en lång person sitta bak utan takkänning. Dessutom är insteget mycket bättre. Dörren kan öppnas i 80 graders vinkel. Baksätena har visserligen tre trepunktsbälten. Men det är knappast realistiskt att sitta tre där bak, möjligen barn som inte behöver barnstol eller kudde. För att få dit mittbältet har Mazda förstärkt baksätets rygg och låsning i karossidan så att bilbältet kan fästas i ryggstödet. Kalos har tredje bältet i monterat på sidan och en omlänkning på ryggstödets ovansida.

Kalos har en mer konventionell lösning. Baksätets rygg i Kalos blänker av svart plåt. I Mazda täcks ryggstödet av en matchande matta. Bakluckans insida är lackerad i samma kvalitet som utsidan på Mazda, grundlackad i Daewoo. Till Mazda hör ett utdragbart insynsskydd, Daewoo har en billigare styv variant. Vi lyckades stuva in en stor bakvagn i Mazda2, visserligen på högkant. Men det fanns inte en chans att klämma in vagnen i Kalos. Då hade det blivit till att fälla en del av baksätet. Och då hade inte mamma Paulina kunnat sitta där bak med sin fem månader gamla Alexander. På något sätt är det nog Ingvar Kamprads förtjänst att man numera också i småbilar kan lossa spärrar och sedan dela, fälla eller vika. Både Daewoo och Mazda har flexibla baksäten. Man kan få ner baksätet och fälla ryggstöden.

När jag kör de båda nykomlingarna måste jag tillstå att de med tanke på storlek och vikt ändå är förvånansvärt civiliserade. Mazda2 har fastare fjädring. Den uppför sig stabilt och känns säker när kurvan oväntat nyper. När jag kliver över till Daewoo och kör samma sträcka finner jag att Kalos har lite mjukare fjädring. Den är faktiskt mer komfortabel. Samtidigt är den mjukare fjädringen en nackdel när det går undan. Karossen gungar och niger mer och driver därför ut mer i kurvor. Farten känns tydligare och Mazda2 är lättare att hantera i en undanmanöver.

Det är inte alldeles lätt att summera och utse bästa alternativet mellan dessa två. Jo, ser vi till egenskaper så är Mazda en klar vinnare. Den är i stort sett bättre i allt utom på en punkt – komfort. Men många tycker att låg ljudnivå och komfort är mycket viktigt. Mazda är dessutom drygt 30 procent dyrare än Daewoo Kalos i detta utförande. Är bilen så mycket bättre? Ja, möjligen när det gäller rostskyddet. Det kostar ungefär 5 000 att få en riktig rostskyddsbehandling och som Thomas Widström påpekar: ”det blir ändå inte riktigt bra”. Bränsletanken är fortfarande i plåt och innerskärmar bak saknas.

Men med ett pris som är 35 000 kronor lägre än Mazda2 blir Daewoo Kalos en prisbomb i klassen. För den som söker en billig andrabil eller tak över huvud att pendla till och från jobbet med, kan Daewoo Kalos därför bli högintressant.

DAEWOO Lacetti

DAEWOO Lacetti - Sen finns det bilar som inte understryker något alls utan som bara är – bilar. Och som i allmänhet köps för att de klarar ett transportbehov och är billiga. Till den senare kategorin hör koreanerna Daewoo Lacetti och Kia Cerato. Den som sitter i någon av dessa kan vara tryggt förvissad om att inte märkas i plåtmassan.

Det behöver förstås inte vara negativt. Och det betyder inte att Daewoo och Kia gör ett dåligt jobb. De tar sig från A till B och det är ju i grund och botten vad bilar ska göra.

Den koreanska bilindustrin är relativt ung. Kia började göra bilar i slutet av 40-talet, Daewoo kom igång först 1972. Ingen av tillverkarna finns med i en drygt tio år gammal upplaga av Cars stora billexikon. I Sverige har Kia sålts i sex år. Daewoo har kommit och gått och kom tillbaka till svenska marknaden sedan General Motors köpt biltillverkningen år 2002. (Kia ägs numera av Hyundai).

Jämfört med andra biltillverkare befinner sig de unga koreanerna i ett slags vilset tonårsstadium där de famlar efter sin personlighet. Det märks på bilarna. Daewoo vågar inte lita på sina egna designers utan har låtit italienska Giugiaro formgiva flera modeller, däribland Lacetti. Den italienske bilskräddaren verkar ha åtagit sig uppdraget under en period av idétorka, ty av designen blev inte mycket.

Kia har knåpat ihop sin design själva och fått till det ganska bra. Cerato ser riktigt trevlig ut från vissa vinklar. Speciellt bakifrån. Bakljusen är stora och glittriga och riktigt tuffa. Man ska dock inte titta för nära på Kia. Testbilen hade ovanligt ful lack, med yta som en apelsin. Enligt lackexperter är det ett fenomen som uppstår när färgen är för tjock när den sprutas på plåten.

Utanpå skiljer det några centimeter till Kias fördel, men inuti är Daewoo Lacetti väl så rymlig. Fabrikanternas egna mätningar berättar att benutrymmet fram är ungefär lika generöst men att baksätespassagerarna i Daewoo har hela tre centimeter mera plats för knäna. Takhöjden är dock betydligt bättre bak i Kia. Trots benutrymmet klagas det mest bakifrån i Daewoo. Sätet är lågt och passagerarna tvingas sitta och vingla på sittbenen, utan stöd för låren. Ryggstödet är obekvämt vinklat och nackskydden sitter för långt bak. För att få kontakt mellan huvud och nackskydd tvingas passagerarna spänna kroppen bakåt i en båge.

Efter några mil börjar faktiskt föraren längta till baksätet i Kia. Förarstolen är hård och kort och lika komfortabel som en pall. Framkanten försvinner nedåt och lämnar högerbenet i sticket på halva vägen. Det är lika illa för långa som för korta förare och att stolen går att höja och sänka hjälper inte mycket. Högerbenet svajar i luften och foten ligger i en plågsam vinkel mot gaspedalen.

Med svår kramp i låret tvingades vi till slut skaffa en kudde och lägga under benet för att få lite stöd som lindrade smärtan. Utan kudde, karta, plånbok eller annat som går att stoppa under benet är det ett hopplöst företag att köra långt i Kia Cerato. Daewoo Lacetti har bättre förarkomfort. Med ett par (ganska klumpiga) rattar kan stolens höjd och vinkel ställas in och ratten går att justera i både höjd- och längsled. Förarstolen är tämligen ergonomisk. Man har inte samma desperata behov av extra lårstöd som i Kia.

Båda hänger snällt med även när det går lite fort på småvägar, men om det skulle bli riktig kris är de inte helt pålitliga. I en skarp undanmanöver tappar Daewoo greppet och börjar sladda. En påpasslig förare kan dock räta upp den, för styrningen är snabb och känslig.

Nej, koreanerna är inga bilar för tuffa tag. De är trevligast i måttlig fart. På motorväg går det lite för fort. Båda bilarna har nämligen lågt utväxlade motorer och med farten ökar oväsendet framifrån rejält. Daewoo drivs av en äldre motor som tagits ur GM:s stora sortiment.

Den som köper en ny bil hamnar ju också i en organisation som ska tillhandahålla service, reservdelar, omtänksamhet och allt vad en bilägare må önska. För Kias del verkar det mest lovande. Hela företaget befinner sig i en entusiastisk uppbyggnadsfas med en klar målsättning att, tillsammans med Hyundai, vara världens femte största biltillverkare om fem år. I Korea satsas miljarder på design och utveckling och om två år öppnas den första europeiska fabriken i Slovakien. Där ska det tillverkas bilar enbart för Europa.

Inom Daewoo-organisationen är entusiasmen inte så påtaglig som hos Kia. När GM köpte företaget fick den svenska importören order om att ta in koreanerna. Det var väl inte så välkommet på alla håll. Daewoo har behandlats lite styvmoderligt av en del bilhandlare.