JAGUAR X-Type

JAGUAR X-Type - X-Type fanns från början med två V6-motorer, en på 2,5 liter och 194 hk och en på tre liter och 231 hk. Båda modellerna var fyrhjulsdrivna och den billigaste kostade strax under 300 000 kronor när försäljningen startade våren 2001. Prisvärt för en Jaguar men Vi Bilägares långtestbil blev betydligt dyrare än så. Med Executivepaket innehållande bland annat läderklädsel, klimat­anläggning och farthållare samt automatlåda och navigationssystem stannade notan på 392 000 kronor.

Första etappen i långtestet innefattade som vanligt en rejäl vinterdrabb­ning och X-Type fick mycket beröm för sina vägegenskaper i halka. Fyrhjulsdriftsystemet som fördelar 61 procent av kraften till bakhjulen för att ge ett mer ”bakhjulsdrivet” beteende, ger underhållande och säkra köregenskaper. Styrningen är en av bilens höjdpunkter, följsam och skarp i känslan utan att vara nervös vid körning rakt fram – lysande!

Under testperioden drabbades vår X-Type av en rad irriterande småfel som krånglande lås och tanklock, nervös automatlåda och en klimatanläggning som lade av. Pekskärmen till navigationssystemet som vi betalat så mycket extra för, gick inte att lita på. Ibland fungerade den, ibland inte. En kylarslang lossnade vid ett tillfälle och motorn tömdes på vatten. Jaguaren var trots att den var dyrast i stallet, den mest feldrabbade det året. Även andra ägare av X-Type har fått dras med en del fel. Glödlampor på halvljuset tar slut fort och är krångliga att byta, sändaren till fjärrnycklarna går sönder och en rad olika elektronik­problem har inträffat.

På bilar med dieselmotor har en kabel till luftmassemätaren gnagts sönder, då blir motorgången ojämn och ryckig. Fyrhjulsdrivna exemplar kan slita däck ojämnt. Kolla hjulvinklarna, annars kan hjulupphängingarna vara skadade.

Testlagets slutomdöme om den brittiska lyxvagnen andas viss besvikelse: ”Elegant formgiven med klassisk brittisk lyxkänsla och härlig att köra på alla underlag. Men detaljkvaliteten håller inte måttet och driftkostnaderna är höga, trots gratis service de två första gångerna. Jaguar får svårt att utmana de etablerade märkena om inte kvalitetsnivån höjs.”

JAGUAR S-Type

JAGUAR S-Type - Jaguar S-type kom 1999 och påminner till utseendet om klassiska Jaguarmodeller från 60-talet. En facelift introducerades 2002 med nya stolar, ny ratt och instrumentbräda. En exteriör facelift med förändringar i front och bakparti gjordes 2004.

S-type klarar besiktningen bättre än medelbilen, med undantag för trasiga skyltlyktor. Men det finns andra saker att se upp med. En del exemplar är privatimporterade. Dessa bilar kan ha fejkade mätarställningar. Då blir köparen lurad dels på bilens värde, dels på vilka reparationer som väntar. Även förfalskade serviceböcker förekommer, liksom krockskadade bilar som fusklagats. Sådant kan en verkstad i bästa fall avslöja. Slitna hjullager fram är relativt vanliga, det kostar runt 2‑500 kr att byta. Även slitna spindelleder är vanligt fel, det kostar cirka 3‑000 kr att fixa. Krängningshämmarbussningar kan vara slitna, ofta på långmilare. Slitna , liksom skeva bromsskivor förekommer. Det sistnämnda kan upptäckas genom skakningar i ratten.

Automatlådan är en en annan svag punkt, främst på tidiga exemplar. Om den slirar eller om det är svårt att lägga i växel är en renovering nödvändig. Det brukar kosta minst 20 000 kr. Mekanismen till vindrutetorkarna har fått bytas på en del exemplar. Det kostar cirka 4 000 kr. Låsmekanismen till förardörren krånglar på många S-type. Ibland låser bilen upp sig av sig själv eller vägrar låsa. Det är en elektronikenhet som spökar. Ett byte kostar runt 3‑000 kr.

Serviceintervallerna är täta, 1 600 mil. Servicen är ofta dyr och det finns bara ett tiotal auktoriserade verkstäder i landet. S-type är inte rosttestad, men lillebror X-type fick en tvåa i rostbetyg. På den fanns det gott om rostkänsliga skarvar i underredet. S-type är en äldre konstruktion och lär knappast vara bättre.

En före detta direktörsvagn kan alltså bli ett klipp att köpa som begagnad, men försäkringen och inte minst bränslekostnaderna blir tunga utgifter. I stadstrafik lär ”Jaggan” dra över en och en halv liter milen. Och på landsväg krävs det synnerligen mjuk hantering med gasfoten för att komma ned under litern.