MITSUBISHI Outlander 2,4 Sport

MITSUBISHI Outlander 2,4 Sport - Vädret är inte längre vad det brukade vara. Ända upp i norra Norrland kan det töa i februari och snökaos i södra Svealand börjar bli mera regel än undantag.

När alla fyra hjulen driver verkar det liksom ligga asfalt ovanpå varje väglag. Att styra ut i den tjocka mittsträngen och köra om en bil med släp är inte mycket mer dramatiskt än att göra samma manöver på bar väg. Branta, isiga backar är bara att köra uppför. Den som provar en fyrhjulsdriven bil för första gången brukar i allmänhet häpna. Den som har kört fyrhjulsdrivet ett tag brukar sen inte vilja ha något annat.

Idag finns närmare 40 olika SUV-modeller på svenska marknaden och det lär komma flera. Mitsubishi Outlander är en av de nyaste. Den är dock ingen ren SUV utan tillhör den biltyp som kommit att kallas crossover. Det betyder, att den är ett mellanting mellan vanlig kombi och högbyggd SUV.

Inte bara framkomligheten gör att många gillar att åka SUV. Man sitter dessutom högt och har bra överblick över väg och trafik. Den trygga ”von oben-känslan” är stark i Hyundai Santa Fe. De åkande sitter på drygt 70 cm höjd över marken och föraren ser taket på de flesta andra bilar.

Bekvämast att köra i spår och gropar är Santa Fe som rullar på höga däck och har en lite mjukare fjädring. Mitsubishi Outlander går på lägre och hårdare däck och har en fjädringskomfort som ligger närmare en sportkombi än en SUV. Fast, med andra ord. Den är stötigare men också mer precis och följsam.

En ESP som gick att stänga av vore ingen dum utrustning till Mitsubishi Outlander men någon sådan erbjuds inte. Ovana förare som fick prova testbilarna kände sig tryggare i Hyundai Santa Fe. Dess fyrhjulsdrift är fördelad med 60 procent fram och 40 bak och den beter sig mer som en vanlig, framhjulsdriven bil. Om det går för fort i någon sväng kasar den lätt med framhjulen. Den rör sig lugnare och lite sävligare än den livliga Mitsubishin.

Egenheterna märks extra tydligt i halt väglag men går också att avslöja på torr asfalt. Vid ett tidigare tillfälle har vi provat både Mitsubishi Outlander och Hyundai Santa Fe med full last i en undanmanöver; fyra hårda svängar fram och tillbaka som runt ett hinder. Ingen av bilarna fick toppbetyg.

Men 2,4-litern orkar. Outlander är kvick som många vanliga, starka kombibilar. Den koreanske rivalen verkar tung och lite trött i jämförelse. Mitsubishis nya 2,4-litersmotor har beteckningen MIVEC. Det står för Mitsubishi Innovative Valve (timing and lift) Electronic Control (system). Pust. I klartext betyder beteckningen att motorn har variabla lyfthöjder och öppningstider för ventilerna. På kamaxeln sitter nockar med olika höjd som ser till att ventilerna öppnar olika mycket vid låga respektive höga varv. När motorn snurrar över 3 500 varv/min ställs vipparmarna om till en högre lyfthöjd vilket fungerar som en vitamininjektion. Det hela styrs förstås av en dator.

Båda testbilarna var dock bullrigare än normalt eftersom de rullade på dubbdäck. Det bör åtminstone inte Mitsubishi Outlander göra. Slamret från däcken rullar in i kupén och skakar om öronen med hårda, gälla frekvanser. Vi har också provat en bil med dubbfria vinterdäck och den var tystare. Åtminstone från däcken. Däremot dånade turbulensen runt den kraftiga takrelingen desto mer hörbart.

Trots att det skiljer en del i höjd mellan Mitsubishi Outlander och Hyundai Santa Fe är de inre utrymmena tämligen lika. Någon fullständig mätning har inte kunnat göras sedan Autograph gick ur tiden, utan vi har fått nöja oss med subjektiva omdömen. Hyundai Santa Fe är något kortare, men har å andra sidan högre säten. När passagerarna sitter mer upprätt krävs det mindre plats för benen och därmed har lastutrymmet kunnat göras stort. Med passagerare på alla säten har Hyundai ett både längre, bredare och högre lastrum än konkurrenten.

Ingen av bilarna är testad av Euro-NCAP, men Mitsubishi har åtminstone satt in en ganska bra säkerhetsutrustning. Outlander har trepunktsbälten på alla platser och sidokrockkuddar.

Santa Fe har bara midjebälte mitt bak och den som vill ha sidokuddar tvingas köpa till ett utrustningspaket för 19 900 kr. Därmed får bilen visserligen även läderklädsel, tonade bakrutor, farthållare och annat smått och gott men god säkerhet borde kunna tillhandahållas utan att köparna ska tvingas betala för en massa lyx.

MITSUBISHI Outlander 2,4 Sport

MITSUBISHI Outlander 2,4 Sport - Den som någon gång kört en dagsetapp från södra Sveriges smutsiga vintervägar upp genom landet och drabbats av hela spektrat av väglag – is som smälter i solen, djup och tung snömodd, rasande yrväder över oplogade vägar – inser att en fyrhjulsdriven bil har sina fördelar.

Det syns i försäljningsstatistiken. För fem år sedan såldes knappt 11 200 fyrhjulsdrivna bilar i Sverige. I fjol var det över 27 500. Störst är ökningen bland de högbyggda SUV-bilarna som har fyrdubblat sin andel på marknaden (från 4 000 år 1998 till nästan 17 000 i fjol). SUV står för Sports Utility Vehicle, fritt översatt en bil som är praktisk att ha i sportiga verksamheter.

Idag finns närmare 40 olika SUV-modeller på svenska marknaden och det lär komma flera. Mitsubishi Outlander är en av de nyaste. Den är dock ingen ren SUV utan tillhör den biltyp som kommit att kallas crossover. Det betyder, att den är ett mellanting mellan vanlig kombi och högbyggd SUV. Hyundai Santa Fe är däremot en renrasig SUV. Den kom för snart fyra år sedan. Tills den petades från förstaplatsen av Volvo XC90 var den Sveriges mest sålda fyrhjulsdrivna bil, tillika Hyundai-importörens storsäljare nummer ett.

Att sitta i en Mitsubishi Outlander ger däremot inte alls samma upphöjda och lätt gungiga känsla. Både kaross och sitthöjd är cirka sex centimeter lägre än i Hyundai Santa Fe. Det märks ingen större skillnad att köra Outlander mot en vanlig personbil och den som kliver ur blir ofta förvånad över att se hur stor och hög Mitsubishin egentligen är. Skillnaden undertill är dock betydligt mindre än takhöjden. Santa Fe har en markfrigång på 20,7 cm. Mitsubishi Outlander tar sig fram över 19,5 cm höga stenar och rötter. Ingen av bilarna har någon lågväxel eller låsbar diffspärr och är förstås inte särskilt lämpliga att ta ut i svårare terräng. På riktigt dåliga vägar och uselt underlag tar de sig emellertid fram lika envist som skogshästar.

Bekvämast att köra i spår och gropar är Santa Fe som rullar på höga däck och har en lite mjukare fjädring. Mitsubishi Outlander går på lägre och hårdare däck och har en fjädringskomfort som ligger närmare en sportkombi än en SUV. Fast, med andra ord. Den är stötigare men också mer precis och följsam.

Ovana förare som fick prova testbilarna kände sig tryggare i Hyundai Santa Fe. Dess fyrhjulsdrift är fördelad med 60 procent fram och 40 bak och den beter sig mer som en vanlig, framhjulsdriven bil. Om det går för fort i någon sväng kasar den lätt med framhjulen. Den rör sig lugnare och lite sävligare än den livliga Mitsubishin. Egenheterna märks extra tydligt i halt väglag men går också att avslöja på torr asfalt. Vid ett tidigare tillfälle har vi provat både Mitsubishi Outlander och Hyundai Santa Fe med full last i en undanmanöver; fyra hårda svängar fram och tillbaka som runt ett hinder. Ingen av bilarna fick toppbetyg.

Mitsubishis nya 2,4-litersmotor har beteckningen MIVEC. Det står för Mitsubishi Innovative Valve (timing and lift) Electronic Control (system). Pust. I klartext betyder beteckningen att motorn har variabla lyfthöjder och öppningstider för ventilerna. På kamaxeln sitter nockar med olika höjd som ser till att ventilerna öppnar olika mycket vid låga respektive höga varv. När motorn snurrar över 3 500 varv/min ställs vipparmarna om till en högre lyfthöjd vilket fungerar som en vitamininjektion. Det hela styrs förstås av en dator.

Hyundai Santa Fe är högre utväxlad och de flesta tycker att den är märkbart tystare och mer vilsam i höga farter. Båda testbilarna var dock bullrigare än normalt eftersom de rullade på dubbdäck. Det bör åtminstone inte Mitsubishi Outlander göra. Slamret från däcken rullar in i kupén och skakar om öronen med hårda, gälla frekvanser. Vi har också provat en bil med dubbfria vinterdäck och den var tystare. Åtminstone från däcken. Däremot dånade turbulensen runt den kraftiga takrelingen desto mer hörbart.

Mitsubishi Outlander kostar nästan 40 000 kr mer än Hyundai Santa Fe. Den prisskillnaden känns inte motiverad. Koreanen ger ett mer rejält och genomtänkt intryck, utom i ett avseende. Krocksäkerheten. Ingen av bilarna är testad av Euro-NCAP, men Mitsubishi har åtminstone satt in en ganska bra säkerhetsutrustning. Outlander har trepunktsbälten på alla platser och sidokrockkuddar.

Mitsubishi Outlander är en SUV med roliga, sportiga egenskaper. Den är pigg och snabb (om än lite krävande) att köra. Men den är dyr. När det handlar om användbarhet, lastförmåga och komfort kör Hyundai Santa Fe ifrån. Koreanen är en prisvärd SUV – vilket många också upptäckt. Men den som funderar på en Hyundai Santa Fe bör kvickt låta bilen genomgå en extra rostskyddsbehandling, vilket ökar priset med drygt 5 000 kr.

MITSUBISHI Colt 1,5 Instyle

MITSUBISHI Colt 1,5 Instyle - Smart är körglad och fräckt designad. Kanske är den ett sätt för företaget att behålla gamla kunder som skaffat familj och växt ur lilla tvåsitsiga Smart Fortwo. Men design kostar i såväl innerutrymme som kronor och konkurrensen i småbilsklassen är mördande.

Plattformstänkandet skördar framgångar inom bilbranschen. Genom att tillverkare samarbetar om komponenter som motor, växellåda, hjulupphängningar, bromsar, styrning och avgassystem, pressas tillverkningskostnaderna.

Vi har testat bilarna med det kraftigaste motoralternativet på den svenska marknaden; en fyrcylindrig 1,5-liters maskin på 109 hästkrafter. En dragvillig och smidig motor som ger prestanda som för tio år sedan skulle anses platsa i en sportig GTI-bil. Här finns resurser för snabba omkörningar, speciellt om föraren bemödar sig om att växla ned ett eller två steg.

Som tillval finns en automatiserad sexstegad växellåda som också kan styras manuellt. Den kostar 5 900 kronor till Mitsubishi och 5 750 kronor till Smart. Du gör bäst i att spara de pengarna och växla själv. I stadstrafik växlar robotlådan ryckigt och osmidigt.

Ingen av bilarna är särskilt välisolerad från oljud. Mest illa låter det i Mitsubishi Colt. I den testade lyxvarianten Instyle ingår 16-tums lättmetallfälgar med mycket breda däck av dimension 205/45/16. ”De borde sälja den med ett storpack Ipren”, konstaterade en testförare efter en snabb och huvudvärksframkallande resa, Stockholm – Uppsala tur och retur. Att lyssna på radions P1 är knappast möjligt i Colt, trots att den standardmonterade stereoanläggningen med sex högtalare i sig håller hög klass. Det är synd att Mitsubishi inte lagt mer krut på att minska bullret. På många andra sätt är nämligen Colt en trevlig vagn som inte skäms ens på längre turer. Fjädringen är mjukare och bekvämare än i Smart. De flesta sitter också alldeles utmärkt, såväl fram som bak.

De vars kroppsform är anpassad till Smarts ideal, trivs bättre. Smart rullar på något smalare sulor, 195/50/15, vilket bidrar till lägre däcksbuller än i Colt. Å andra sidan är kupén närmast kliniskt befriad från förvaringsmöjligheter. Var ska man göra av CD-skivor, kartor, block, penna, frukt, tidningar, mobiltelefon och allt det där andra som behövs på långresan? Vad som erbjuds är handskfacket samt dörrarnas plastbaljor. Det räcker inte till. Och solskydden är löjligt små. Rejäla solglasögon är att rekommendera Smart-chauffören.

Colt har i alla fall en vettig och redig instrumentering. Hastighetsmätaren är stor och lättläst. Alla reglage sitter och fungerar som man förväntar sig. Värmereglagens finish i halvt genomskinlig plast gillas dock inte av alla. Reglagen fungerar lika bra i Smart, tyvärr har designavdelningen fått alldeles för lösa tyglar när det gällde att utforma instrumenten. Nu är hastighetsmätaren allt för svårtydd. Även förare med unga, pigga ögon, får då och då luta sig fram och fixera blicken noga för att se om det är 70 eller 90 man kör.

Smart Forfour är hårdare avfjädrad och går sportigt gocartlikt, precis dit föraren vill utan några hyss. I vårt undanmanöverprov klarar den 68 kilometer i timmen genom konbanan. Smart är standardutrustad med sladdhämmande ESP som griper in tydligt men utan att förstöra styrresponsen.

Ingen av bilarna har ännu krocktestats av Euro-NCAP men båda kommer förmodligen att klara sig ganska bra. Säkerhetskonstruktionen är av senaste snitt. Aktiva bältesvarnare är standard hos båda. Till Mitsubishi kostar ett paket med ESP och sidokrockgardiner 5 900 kronor. Det borde ingå i standardutrustningen.

Colt tillhör de allra rymligaste småbilarna på marknaden. Den höga och bussliknande karossen ger en rymlig kupé där även fullvuxna får plats i baksätet. Baksätet går att flytta framåt eller bakåt. Därigenom kan man balansera behovet av bagageutrymme mot eventuella baksätespassagerares önskemål om benutrymme. Den finessen finns också i Smart. Den lägre och sportigare profilen har dock gått ut över utrymmet och Forfour känns riktigt trång. Smart har en säkerhetscell av höghållfasthetsstål kallad Tridion, runt kupéutrymmet. En bieffekt av den är att tröskeln blivit ett högt hinder för baksätespassagerare att kravla sig över. Det krävs att farmor får upp benen 46 cm för att hon ska komma in i baksätet, det är tio cm högre än i Colt.

Ekonomiskt är Colt tveklöst det bästa valet. Smart kostar drygt 40 000 kronor mer i inköp med jämförbar utrustning. Det är för mycket att betala för det tjusiga glastaket.