OPEL Agila 1.2 16V

OPEL Agila 1.2 16V - I nosen är, förutom emblemen, kylargrillarna olika utformade och samma sak gäller stötfångare och spoilers. Från sidan skiljs bilarna åt genom att skyddslisterna sitter lägre på Suzukin och akterut sker identifieringen enklast genom att kolla placeringen av registreringsskylten. Men där finns också kosmetiska skillnader på stötfångare, baklyktor och bakluckor.

Men Wagon R+ inte bara ser piggare ut än Agila. Den är det också. Suzukis 1,3-litersmotor är klart mer på alerten än Opels lite håglösa 1,2-litersmaskin och gör Wagon R+ till en mer körbar och roligare bil att hantera. Det är den givna förarfavoriten i tvillingduon. Till den utnämningen bidrar också Suzukis förarstol som är klart bekvämare än Opels, åtminstone för fullvuxna svenskar. I Agila är sittdynan av någon outgrundlig anledning skålad och sidovalkarna är stumt stenhårda, vilket blir mycket besvärande vid längre körningar.

När det gäller andra viktiga egenskaper som utrymmen, praktisk användbarhet, väghållning och åkkomfort är bilarna likvärdiga, eftersom de i princip är identiska. De delar såväl kaross, chassi som transmission och bygger på en genial konstruktion som ursprungligen skapades av Suzuki och lanserades för sju år sedan. Då släpptes en knappt 3,5 meter lång och fyrkantig högbyggd mikrobil med beteckningen Wagon R ut genom fabriksportarna.

Och det fick man. Mycket på grund av att Opels moderbolag, mäktiga General Motors, har stort inflytande över Suzuki. Resultatet av det tysk-japanska samarbetet blev tvillingbilarna Opel Agila och Suzuki Wagon R+, som är något längre och bredare än den första Wagon R. Med en längd på blott 350 cm är Agila och Wagon R+ betydligt kortare än en normal småbil, men rejält mycket högre och förbluffande rymliga på alla ledder. Enligt mätföretaget Autographs index är kupéutrymmet till och med större än i bilar som VW Golf och Ford Focus. Otroligt!

Även bagageutrymmet är bra med tanke på biltypen, främst tack vare den fina bredden. Baksätet är dessutom delbart 50/50 och fälls med en sällsynt smidig manöver. Samtidigt som ryggstödet trycks framåt glider sittdynan undan och ett helt plant lastgolv skapas med ett enda handgrepp. Enklare kan det inte bli. Och utrymmet som skapas när hela baksätet fälls är enormt. Från förarplats upplevs Agila och Wagon R+ som betydligt större än vad egentligen är. Det beror på att man sitter högt och har mycket rymd kring huvudet. Sikten är perfekt och i kombination med de nätta yttermåtten är bilarna idealiska i stadstrafik.

Undanmanöverprovet med full last klaras med godkänt betyg. Några vältningstendenser avslöjas inte, även om bilarna kränger en hel del och börjar småstudsa på däcken när gränsen för vad de tål överskrids. Men de håller sig på rätt köl och plogar understyrt ut bland konerna, precis som konstruktörerna tänkt sig. Praktiskt och ekonomiskt sinnade människor finns det gott om Sverige. Då finns det också plats för bilar av det snitt som de nya utmanarna från Opel och Suzuki representerar.

Vi Bilägares testlag har sin åsikt klar. Suzuki Wagon R+ är den trevligaste bilen, både att titta på och att köra. Samtidigt är Opel kanske ett tryggare köp i kraft av sitt starkare varumärke, bättre andrahandsvärde, lägre driftskostnader och gedignare rostskydd. Fast lite lurar man sig på priserna, åtminstone när man jämfört Agila 1.2 Comfort med Wagon R+ i GL-utförande, som vi gjort i det här testet.

Men jämför man Agila 1.2 Comfort med basversionen av Wagon R+, som kallas GA, är det plötsligt Opeln som är mest prisvärd, trots att den kostar några ett par tusenlappar mer. Så det gäller att ha koll på vilka äpplen och päron man jämför innan man gör affär…