DAEWOO Lacetti

DAEWOO Lacetti - Sen finns det bilar som inte understryker något alls utan som bara är – bilar. Och som i allmänhet köps för att de klarar ett transportbehov och är billiga. Till den senare kategorin hör koreanerna Daewoo Lacetti och Kia Cerato. Den som sitter i någon av dessa kan vara tryggt förvissad om att inte märkas i plåtmassan.

Det behöver förstås inte vara negativt. Och det betyder inte att Daewoo och Kia gör ett dåligt jobb. De tar sig från A till B och det är ju i grund och botten vad bilar ska göra.

Den koreanska bilindustrin är relativt ung. Kia började göra bilar i slutet av 40-talet, Daewoo kom igång först 1972. Ingen av tillverkarna finns med i en drygt tio år gammal upplaga av Cars stora billexikon. I Sverige har Kia sålts i sex år. Daewoo har kommit och gått och kom tillbaka till svenska marknaden sedan General Motors köpt biltillverkningen år 2002. (Kia ägs numera av Hyundai).

Jämfört med andra biltillverkare befinner sig de unga koreanerna i ett slags vilset tonårsstadium där de famlar efter sin personlighet. Det märks på bilarna. Daewoo vågar inte lita på sina egna designers utan har låtit italienska Giugiaro formgiva flera modeller, däribland Lacetti. Den italienske bilskräddaren verkar ha åtagit sig uppdraget under en period av idétorka, ty av designen blev inte mycket.

Kia har knåpat ihop sin design själva och fått till det ganska bra. Cerato ser riktigt trevlig ut från vissa vinklar. Speciellt bakifrån. Bakljusen är stora och glittriga och riktigt tuffa. Man ska dock inte titta för nära på Kia. Testbilen hade ovanligt ful lack, med yta som en apelsin. Enligt lackexperter är det ett fenomen som uppstår när färgen är för tjock när den sprutas på plåten.

Utanpå skiljer det några centimeter till Kias fördel, men inuti är Daewoo Lacetti väl så rymlig. Fabrikanternas egna mätningar berättar att benutrymmet fram är ungefär lika generöst men att baksätespassagerarna i Daewoo har hela tre centimeter mera plats för knäna. Takhöjden är dock betydligt bättre bak i Kia. Trots benutrymmet klagas det mest bakifrån i Daewoo. Sätet är lågt och passagerarna tvingas sitta och vingla på sittbenen, utan stöd för låren. Ryggstödet är obekvämt vinklat och nackskydden sitter för långt bak. För att få kontakt mellan huvud och nackskydd tvingas passagerarna spänna kroppen bakåt i en båge.

Efter några mil börjar faktiskt föraren längta till baksätet i Kia. Förarstolen är hård och kort och lika komfortabel som en pall. Framkanten försvinner nedåt och lämnar högerbenet i sticket på halva vägen. Det är lika illa för långa som för korta förare och att stolen går att höja och sänka hjälper inte mycket. Högerbenet svajar i luften och foten ligger i en plågsam vinkel mot gaspedalen.

Med svår kramp i låret tvingades vi till slut skaffa en kudde och lägga under benet för att få lite stöd som lindrade smärtan. Utan kudde, karta, plånbok eller annat som går att stoppa under benet är det ett hopplöst företag att köra långt i Kia Cerato. Daewoo Lacetti har bättre förarkomfort. Med ett par (ganska klumpiga) rattar kan stolens höjd och vinkel ställas in och ratten går att justera i både höjd- och längsled. Förarstolen är tämligen ergonomisk. Man har inte samma desperata behov av extra lårstöd som i Kia.

Båda hänger snällt med även när det går lite fort på småvägar, men om det skulle bli riktig kris är de inte helt pålitliga. I en skarp undanmanöver tappar Daewoo greppet och börjar sladda. En påpasslig förare kan dock räta upp den, för styrningen är snabb och känslig.

Nej, koreanerna är inga bilar för tuffa tag. De är trevligast i måttlig fart. På motorväg går det lite för fort. Båda bilarna har nämligen lågt utväxlade motorer och med farten ökar oväsendet framifrån rejält. Daewoo drivs av en äldre motor som tagits ur GM:s stora sortiment.

Den som köper en ny bil hamnar ju också i en organisation som ska tillhandahålla service, reservdelar, omtänksamhet och allt vad en bilägare må önska. För Kias del verkar det mest lovande. Hela företaget befinner sig i en entusiastisk uppbyggnadsfas med en klar målsättning att, tillsammans med Hyundai, vara världens femte största biltillverkare om fem år. I Korea satsas miljarder på design och utveckling och om två år öppnas den första europeiska fabriken i Slovakien. Där ska det tillverkas bilar enbart för Europa.

Inom Daewoo-organisationen är entusiasmen inte så påtaglig som hos Kia. När GM köpte företaget fick den svenska importören order om att ta in koreanerna. Det var väl inte så välkommet på alla håll. Daewoo har behandlats lite styvmoderligt av en del bilhandlare.