HONDA FR-V 2,0 Executive - Men i mitten av 80-talet tog Chrysler och Renault ytterligare ett kliv mot den ultimata familjebilen genom att lansera två nyskapande modeller, Voyager respektive Espace. Båda var betydligt mångsidigare och rymligare än en vanlig kombi, utan att för den skulll ta större plats på parkeringsrutan.
Vi har testat sex olika modeller i det här segmentet, förutom Renault Scénic är det Honda FR-V, Toyota Corolla Verso, Citroën Xsara Picasso, VW Golf Plus och Opel Meriva. Generella fördelar med flexbilen är, som namnet antyder, att den är ytterst mångsidig och enkelt kan skräddarsys efter de behov ägaren för tillfället har. Tack vare höjden är insteget också bekvämare än i en personbil. Den upphöjda sittpositionen ger dessutom en perfekt överblick av trafiken och även passagerarna har en bättre utsikt än i vanlig kombi.
På minuskontot noteras att utseendet ofta inte är det mest eleganta, det är svårt att snitsa till vad som i grunden är en rullande container. En viss dos busskänsla finns också inbyggd i konceptet och på många bilar skymmer de grova och långt framdragna vindrutestolparna (A-stolparna på fackspråk) sikten på ett nästan trafikfarligt sätt. Köregenskaperna, däremot, skiljer sig trots den högre tyngdpunkten inte nämnvärt från vanliga personbilars. Visst kränger flexbilarna något mer vid forcerad körning, men några större väghållningsbrister har våra tester inte avslöjat.
Sexsitsiga Honda FR-V är bilen annorlunda i den här jämförelsen. Den bygger på en idé som bland annat känns igen från Fiat Multipla och innebär att de åkande sitter tre i bredd, såväl fram- som bak. Finessen med 3+3-konceptet är att karossen kan göras kort och rymlig på samma gång. En annan fördel är att tre personer kan åka i Hondan, även när alla stolar bak fälls ned för att ge maximalt lastutrymme.
Även baksätet består av tre separata stolar, där den mittersta kan skjutas 17 centimeter bakåt för bättre benutrymme när mittstolen fram används. Tre vuxna ryms både bak och fram i Hondans smart packade och breda kupé. De sitter dessutom tillräckligt bekvämt för att klara även lite längre åkturer.
Förarmiljön ger ett elegant intryck och mätartavlorna är ett under av tydlighet under alla ljusförhållanden. Den lilla växelkryckan, som sitter i instrumentpanelens underkant, är perfekt placerad och handen faller rakt ned på den när det är dags att skifta kugg. Gravaste anmärkningen är att vissa knappar, bland annat de för elfönsterhissarna, är mer eller mindre dolda för föraren. Betydligt allvarligare är att krocksäkerheten inte riktigt är på topp. Hondan fick bara fyra säkerhetsstjärnor när den förra året krocktestades av Euro NCAP. Det duger inte riktigt när så gott som alla konkurrenter i storleksklassen är femstjärniga.
Men krockkudden på passagerarsidan, som även ska täcka mittplatsen fram, kan inte stängas av. Det gör att en bakåtvänd barnstol inte kan användas i bilen.
Vi har testat sex olika modeller i det här segmentet, förutom Renault Scénic är det Honda FR-V, Toyota Corolla Verso, Citroën Xsara Picasso, VW Golf Plus och Opel Meriva. Generella fördelar med flexbilen är, som namnet antyder, att den är ytterst mångsidig och enkelt kan skräddarsys efter de behov ägaren för tillfället har. Tack vare höjden är insteget också bekvämare än i en personbil. Den upphöjda sittpositionen ger dessutom en perfekt överblick av trafiken och även passagerarna har en bättre utsikt än i vanlig kombi.
På minuskontot noteras att utseendet ofta inte är det mest eleganta, det är svårt att snitsa till vad som i grunden är en rullande container. En viss dos busskänsla finns också inbyggd i konceptet och på många bilar skymmer de grova och långt framdragna vindrutestolparna (A-stolparna på fackspråk) sikten på ett nästan trafikfarligt sätt. Köregenskaperna, däremot, skiljer sig trots den högre tyngdpunkten inte nämnvärt från vanliga personbilars. Visst kränger flexbilarna något mer vid forcerad körning, men några större väghållningsbrister har våra tester inte avslöjat.
Sexsitsiga Honda FR-V är bilen annorlunda i den här jämförelsen. Den bygger på en idé som bland annat känns igen från Fiat Multipla och innebär att de åkande sitter tre i bredd, såväl fram- som bak. Finessen med 3+3-konceptet är att karossen kan göras kort och rymlig på samma gång. En annan fördel är att tre personer kan åka i Hondan, även när alla stolar bak fälls ned för att ge maximalt lastutrymme.
Även baksätet består av tre separata stolar, där den mittersta kan skjutas 17 centimeter bakåt för bättre benutrymme när mittstolen fram används. Tre vuxna ryms både bak och fram i Hondans smart packade och breda kupé. De sitter dessutom tillräckligt bekvämt för att klara även lite längre åkturer.
Förarmiljön ger ett elegant intryck och mätartavlorna är ett under av tydlighet under alla ljusförhållanden. Den lilla växelkryckan, som sitter i instrumentpanelens underkant, är perfekt placerad och handen faller rakt ned på den när det är dags att skifta kugg. Gravaste anmärkningen är att vissa knappar, bland annat de för elfönsterhissarna, är mer eller mindre dolda för föraren. Betydligt allvarligare är att krocksäkerheten inte riktigt är på topp. Hondan fick bara fyra säkerhetsstjärnor när den förra året krocktestades av Euro NCAP. Det duger inte riktigt när så gott som alla konkurrenter i storleksklassen är femstjärniga.
Men krockkudden på passagerarsidan, som även ska täcka mittplatsen fram, kan inte stängas av. Det gör att en bakåtvänd barnstol inte kan användas i bilen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar