Ford Street Ka

Ford Street Ka - En cabriolet är balsam för en stressad själ. Det är inte någon bil som man jäktar fram med. Det blir alldeles för fladdrigt och obekvämt. Dess-utom är de flesta cabbar inget kul att åka fort med ens med taket på. En öppen kaross är mindre vridstyv än en täckt och de många cabbar vränger sig och knirkar i minsta gupp.

Vän av ordning invänder förstås att en cabriolet är en fullkomligt idiotisk biltyp i ett land som Sverige där sommaren vissa år nästan kan räknas i timmar. Färvisso är vårt klimat kanske inte det mest idealiska för taklösa bilar. Men de dagar då det verkligen är rätt väder är njutningen i en cabriolet så intensiv att det räcker för hela året. En del bilar med avtagbart tak går faktiskt riktigt bra att använda även på vintern. Att köpa en cab behöver alltså inte vara en dåraktig investering. Det behöver inte ens bli särskilt dyrt. De billigaste cabbarna kostar strax över 150 000 kronor. Under våren har det rullat in flera nya cabbar hos de svenska bilhandlarna. Vi lät fyra biltokiga ungdomar – Pia, Elin, Jocke och Miriam – välja sin favorit att ta med ut i grönskan på vårens varmaste dag. Den femte och lyxigaste nyheten tog vi hand om själva.

Elin var upp över öronen förälskad och kunde knappt slita ögonen från Street Ka. Fords minicab är inte bara söt utan har också en uppkäftig charm som är svår att stå emot. Kärlek är som bekant blind. Även om Elin inte såg det, har Street Ka en del egenskaper som nog är lite påfrestande i längden. Den gör sig bäst i riktigt varmt väder, ty det blåser ordentligt i sittbrunnen. Någon vindavvisare som kan mildra turbulensen finns inte i tillbehörslistan. När det blir för kallt är det bara att lägga på taket. Det går ganska snabbt, även om man får göra det för hand.

Utanpå är bilen ett charmtroll, men inuti är den inte alls lika rolig. Det är gott om mörk, dyster plast med en hård och billig yta. Testbilens mörka inredning var nästan tji att hålla snygg. Skräpet kröp in i mattorna och krävde lång och kraftig dammsugning för att krypa ut igen. De två läderstolarna förmår inte liva upp interiören. Tvärtom. De har en platt sittdyna med död svikt som framkallar träsmak på mindre än en timme.

Trots alla ergonomiska brister är Street Ka ändå ganska kul att köra. Den har ärvt en del av Kas rappa egenskaper. Pigg motor och låg utväxling ger bilen rejäl sprutt i alla hastigheter – och det blåser så hårt att man inte hör att motorn surrar ganska friskt. Däremot hörs det tydligt hur det gnisslar och gnirkar om inredning och hjulställ när bilen rör sig i gupp. Vridstyvheten är inte den bästa.